benhinneinflammation?
Då jag äntligen hittat en träningsform som passar mig, powerwalk och bodybalance så ska det givetvis vara nått som sätter käppar i hjulen för detta. Jag får kramp, sån jävla skitkramp rent ut sagt i mina vader. Googlat lite vad det kan vara och får upp "benhinneinflammation". Låter ju sådär spännande. Gått och dragit på det hur länge som helst och trott att det ge efter av sig själv. Jag är en sån som gärna löser mina egna problem. Men har nu insett att det funkar inte. Så mina powerwalks har jag lagt på hyllan i några dagar och enligt sjuksköterskan jag pratade med borde jag göra det i minst en månad? Say what?! Aja har iallafall bokat tid till en sjukgymnast i mitten på november. Kul att mina 2 lediga dagar i Malmö kantras av besök hos frissan, gyn och en sjukgymnast. Så går det när man vägrar göra sina ärenden i en annan och främmande stad. Jag gillar inte när jag inte känner mig hemma, det värsta jag vet är att uppträda som en turist. Jag skäms till och med att gå med en karta och visa allmänheten att jag inte kan. Har ingen som helst rimlig förklaring till varför, mer än att jag är konstig kanske?
Här var jag igen...
Just nu jobbar jag i Göteborg och ledig tidig spenderas så mycket jag bara kan i Malmö. I somras jobbade jag i Oslo och spenderade lediga dagar i Malmö. Förra vintern var en frist då jag faktiskt hade bas i Malmö! Sommaren 2011 jobbade jag på Gotland, vintern 2010-2011 jobbade jag i Dubai and so on. Det sträcker sig bak till 2006.
Jag har inte bott på samma ställe i mer än ett halvår sen 2006.
Jag längtar efter en lägenhet jag kan lägga pengar på istället för att ha den som en övernattningslägenhet...Längtar efter högt i tak och knarrande fiskbensgolv och stora ytor. Längtar efter ett kök. Ja det är sant, jag är 28 år och har inget kök, äger en kokplatta och ett kylskåp i storlek med Radisons minibar. Det är tur att jag är en relativt enkel person annars hade jag nog blivit galen.
Men den stora frågan är ändå, är jag redo att ge upp flygandet för en fast punkt i livet? Svaret är enkelt, NO WAY! Jag har det bästa jobbet som finns, fördelarna och platserna jag får upptäcka är alldeles för fantastiska för att jag ska ge upp dem för en fast punkt i livet. Men jag vet också att denna känsla kommer avta och sakta försvinna, förmodligen kommer även jag säga att det räcker nu, jobbet i all ära men jag vill inte pendla mer. Aja, när den känslan kommer så hoppas jag att jag har fast bas, gärna Köpenhamn för sluta flyga vill jag aldrig göra och oj vad lycklig jag skulle va då!
Jag älskar att flyga! Hur ska man kunna byta varma breddgrader som ingår i ens jobb mot något annat? Nej, den där fasta punkten som mina hjärnspöken då och då pokar på får allt vänta.
