Jag är äntligen hemma!
Herregud lixom, 5 timmar sådär fram och tillbaka i bil bara, för att få en liten stämpel i sitt pass. Fy för, roligare har man ju varit med om. Men sen jag flyttade utomlands har jag ändrat uppfattning om vad som är lång och inte långt. I Svea så klagar man om man har längre än 20 minuter till jobbet, SKÄRPNING!


Dagens iaktagelse går till araberna i baracken vid den omanska gränsen
Idag krävdes det 3 stycken omanier för att räkna blanketter, vi fick absolut inte störa utan skulle sätta oss ned och vänta. En räknade, en tittade och den andra sjöng. Ja det gäller att jobba effektivt.
Bra dagar får det mig att skratta rakt ut, sämre dagar får det mig att gå bananas och längta efter Bertil i den svenska passkontrollen. Som tur var hade jag, faktiskt en bra dag idag, jag garvade och gick ut och tog en cigg ist. Jag gillar faktiskt inte mina dåliga dagar, dagarna då jag saknar just Bertil i passkontrollen. För jag kommer på mig själv med att när jag väl träffar den där Bertil i passkontrollen så var han faktiskt ganska tråkig och tro det eller ej jag saknar både den andra som glor och den tredje som sjunger. Livet blir så mkt roligare då och lite mindre intetsägande, precis sånt som jag gillar.