Jag önskar att jag ibland hade kunnat sluta ha en automatisk kaloriräknare i huvudet. En knäckemacka är cirka 50kcal, en banan är 100, en cheesburgare är cirka 250, en öl är 45 per dl osv osv...Det slutar lixom aldrig.
Jag började väl räkna kalorier när jag var kanske typ en 18-19 år eller nått.  Kom ju på att man går ner sjukt mkt i vikt av att äta under 500kcal....Så det körde jag på. Försökte skippa äta under dagen och på kvällen då jag var vrålhungrig åt jag en varma koppen och 2 knäckebröd med enbart kalkon på. Ja det var den tiden det, hade sjuk ångest om jag åt onyttigt. Men inte såg jag ut som Kate Moss eller Victoria Beckham för det...vilket var min dröm.
Men ner i vikt gick jag. Är fan bara bullshit att man inte går ned i vikt om man inte äter, klart som fan man gör det. Att det sen inte är sunt vet jag och att man går upp i vikt av minsta lilla man får i sig vet jag med, men är ens kost enbart äpple, varma koppen och 2 knäckebröd med kalkon så går man ned. Sen går man hungrig 24/7 oxå...

Anyway, det där tankesättet har jag inte längre, men bantar eller försöker äta nyttigt det lever jag efter och gå ned i vikt är fortfarande ett ständigt löfte som dock ständigt bryts pga sämsta självdisciplinen i världen!  
Kontentan av allt detta var att det är fucking jävla svårt att inte äta på kvällen när man slutar jobba. Är väl hemma runt en 23.30 på kvällarna då har vi käkat innan på jobbet innan vi öppnar runt en 16.30. Hur ska man då inte kunna vara hungrig 23.30 när man slutar? Ja men ät då tänker ni, men jag får ångest av att var dag trycka i mig käk mitt i natten! Ni läste ju om hur jag var när jag var yngre och lite sitter det där allt kvar.
Men hur gör alla som jobbar sent undrar jag? Är ni alla smågoa och runda?