Alla som har känt mig ett tag vet att jag hatar skogssniglar och maskar. Jag får bokstavligen talat damp om jag ser en daggmask och börjar studsa upp och ned av rädsla att gå på den. När jag var liten tyckte jag tillochmed att det var äckligt att cykla om det hade ösregnat för då kom ju daggmaskarna upp och låg på asfalten.
Skogssniglar ska vi inte ens tala om! Minns en semester då vi var i småland när jag var liten och promenerade i skogen, då kom vi till en stig där det låg skogssniglar. Jag frös och kunde inte gå och det slutade med att jag började gråta och pappa fick bära mig. Så ja, I hate it!

Vad ser jag igår på terassen? Jo en äcklig brun skogssnigel, då har har krupit upp genom trädäcket. Döäckligt! Nu vet jag inte hur det är i resten av Sverige men hos mig så finns det inga skogssniglar i trädgården (dvs utanför Malmö). Känns spännande att se hur det ska gå med dessa sniglar...Lotten berättade att i augusti så kryllar trädgården av dem...Kul för dem att ha en skrikande Johanna som studsar upp och ned under augustimånad...


hur kan man inte få rysningar?